Jag har hamnat i någon sorts vacum .
Jag lever andas o gör saker som jag alltid gör men är världfrånvänd.
Känns som att jag lever i en bubbla o ser världen därifrån.
Samma värld fast men en hinna emellan.
Jag vill stanna i min bubbla , kallt utanför o smärtsamt .
Jag har kännt så mkt senaste tiden att min kropp o hjärna stängde ner .
Undrar om det är nån form av efter chock efter alla katastrofer o trauman?!

Jag finner mej själv vid graven allt oftare nu .
Har platerat blommar runtom min älskade vän o svärfar .
Tände ljus i går o satte i lycktan.
Jag vill inte tat han ska vara ensammen , jag vet att det inte är en rationell tanke alls.
Men jag vill inte att han ska vara ensammen o i mörker så jag sätter blommor o tänder ljus .
O för vem ? Hararna? För dom som går förbi?
Han kan ju inte se ljuset längre , han kan ju inte uppskatta dom vackra blommorna ...
Jag hade så gärna velat ha en grav att gå till från min älskade Dixie .
Då hade jag planterat havre runtom o tänd ljus för henne .
Jag ser henne i hennes son så mkt i bland att det skrämmer mej o chockar mej .
Då han rör sej på ett visst sett eller bara vänder "rätt" sida mot mej .
Jag ser henne vid caddies sida om o om igen , jag orkar inte titta på honom , han känner det o hatar mej just nu .
Jag tog hans livskamrat , ledare o stöd i från honom .
Nu har han tappat rang då hon inte är vid hans sida längre .
han är olycklig det märks men jag orkar inte än ,, snart en inte riktigt ännu .
Sorg är väldigt bedrägligt o smyger upp på en när man minnst anar det .

Vi förlorade en vän och kämpe i dag .
Katrin gick till dom sälla jaktmarkerna !
Hon var en kämpe.
Hon blev bara tre år gammal.
Vi kommer att sakna henne då hon var en av dom första hönsen vi köpte.
Katrin var en Lohman höna o lite av henne lever vidare i några ägg som ligger under en annan höna .

Det är så betungande med sorg som hela tiden påfylls om o om igen .

Jag vill ha frid , jag vill ha värme i själen  jag vill ha dom alla tillbaka.

Jag tror inte på gud o är inte kristen eller medlem i svenska kyrkan som dom flesta är .
jag tror på moderjord o allt i naturen .
jag tror på hämd!
jag vill hämnas dom men vem ska jag hämnas på ? Cancer ? Sjukdommar ?

Jag vill dra ett stort svärd o hämnas med blod !
Det skulle kännas bättre  , det skulle faktiskt hjälpa men jag hittar ju ingen skyldig till detta .
Ska jag hämnas på läkaren som inte följde upp eller veterinärerna som sket i vad jag sa eller förra ägarna som vanvårdade ?

Jag kan lägga en förbannelse över dom som är skyldiga vem det nu en må vara !
Hoppas den når dom oavsett vem som är skyldig så ska dom lida o det svårt o länge o alla i deras blodslinjer med i all evighet !

Jag är inte en snäll människa när nån korsar mej .
Jorden o våren lockar o kallar på mej .
Jag känner det i blodet o köttet lika intensivt som att det vore en hunger .
Mor jord är en förrädisk älskarinna som både ger o tar .
NU HAR HON TAGIT NOG AV MEJ !
Av jord är du kommen ......