Tyst det är i huset
Sorgen ligger som en mörk dimma över oss.
Ibland glimtar glädje igenom som en strimma i molnen men så sluter sej dimman åter över herrgården.

Det är juldags afton och dom senaste tre dygnen har gått så fort förbi o jag inser att jag faktiskt sitter ner för första gången sen den 23dec eftermiddag.

Jag är utmattad och hela jag värker som ett öppet sår .
Har provat starka värk tabletter både i dag o i går men inte ens en liten effekt *suck*

Rullade ut hö med min gnälliga son i morse , hur hemskt kan det egentligen vara att rulla en höbal ?!


Det gör så ont i mej just nu , både i kroppen och i själen och inte minst i hjärtat.
Han finns inte mer ,aldrig mer .
Saknad har ett ljud : Tystnad !
En skrikande , skärande Tystnad.

En kommentar från i kväll ekar i mitt huvud :
" Ja då ser man , dom kom bara för hans skull "
Slut citat!

Ni som vet , känn er träffade!