För mycket länge sedan, långt innan du ens var påtänkt, skedde underliga saker.
Långt härifrån, i en annan dimension, på en annan planet, togs ett unikt beslut.
Man beslöt att, för första gången någonsin i den kända historien, skicka ett sändebud till giftbollen. Planeten, som oförskämt nog, smutsade ner hela universum. 

Efter en mycket lång och besvärlig process valde man ut en sympatisk hona med ett moderligt sätt som man antog skulle behaga innevånarna på giftbollen, som man förövrigt visste väldigt lite om. 
Man visste endast hur de såg ut och att de kallades ?Människor? på sitt eget språk. 

Honan landsattes på giftbollen i nådens år 1942, och där skulle hon förbli tills hon knäckt gåtan och lärt sig förstå människan och ta reda på varför man förgiftade universum.
I många år kämpade hon med sin anpassningsprocess och det (i hennes öron) primitiva språket som talades på hennes nya hemplanet.
Hon såg ofta upp mot stjärnorna och längtade hem så att det gjorde ont i henne, men istället för att trycka på sin hypermoderna ?Moderskeppet! Hämta mig.. NU!? - knapp, så kämpade hon modigt vidare. 

Hennes första äventyr på giftbollen lärde henne att människan kan vara oerhört grym och känslokall, men även visa stor kärlek och bilda allianser för livet, mycket likt hennes eget folk. 

I nådens år 1960 gav hon slutligen upp på att lära sig det underliga språk som talades på giftbollen och åteföll till sitt eget modersmål.
Hon fann då att det blev lättare att komma människan närmare, ty hennes språk verkade avväpna dem från deras misstankar mot henne.
Hon fann även att människan gärna tydde sig till henne eftersom hon gärna gjorde nytta och höll rent ikring dem.
Människans barn älskade henne för sitt moderliga sätt och tog henne till sig, vilket fick även de vuxna människornas hjärtan att vekna.  

Efter att hennes hemplanet fått rapport om detta ansågs det säkert att skicka ytterligare ett sändebud, och efter samma långa komplicerade process valde man en modig och stark hane med ett varmt hjärta. Han landsattes på giftbollen i nådens år 1967.

Efter ett par års kämpande sida vid sida så föll det sig så att de båda sändebuden bildade allians, med hemplanetens goda tycke.
Efter ytterligare ett år nedkom sändehonan med två barn, de raraste och snällaste flickor som någonsin skådats. Dessa fick namnen Orion och Nova, två mycket vanliga och traditionella namn på sändebudens hemplanet. Det sades att namnvalen speglade sändebudens hemlängtan. 

I Nådens år 1983 ansågs det på hemplaneten som ett hopplöst fall att någonsin förstå människan, men man såg en stor seger i att ha vunnit mycket kunskap om människans sätt att leva och verka, ty nu hade man kunskapen att reglera giftbollens skadeverkningar på universum. 
På hemplaneten hade budskapet spridits att giftbollen var en plats där man kunde leva ett fritt liv nära människan och att mat fanns i överflöd, så i nådens år 1984 landsattes en större mängd frivilliga sändebud på giftbollen. De två ursprunliga sändebuden valde att återvända hem, medans Orion och Nova stannade på giftbollen för att leda de nya frivilliga. 

På en plats långt bort bland stjärnorna blickar nu Doria och Therev ner på sina barn och alla deras ättlingar och deras framfart på giftbollen. 
De har nästan lyckats tämja människan, även om ett fåtal fortfarande hyser misstankar.
Sändebuden och deras ättlingar arbetar kontinuerligt för att minska giftbollens skada på universum och göra det till en vänligare och bättre plats att bo på, så att alla så småningom ska kunna ta sin tillflykt dit för att leva ett rikt liv. 

I nådens år 2000 skrivs uppdraget ner som lyckat, katterna finns nu i stort antal på giftbollen och människan tycks bättra sig allt medans tiden går.
Orion och Nova utövar subtila påtryckningar via hjärnvågor för att få människan att förstå vad som pågår, utan att röjja sändebudens täckmantel.


Planer finns att i nådens år 2042, för att fira Dorias bedrifter på giftbollen, låta alla katter lämna hemplaneten, och permanent flytta till giftbollen, sedemera omdöpt till Jorden efter människans språk. 


(Lånat av "Kattskrälle")