Vi benådade...
För mycket länge sedan, långt innan du ens var påtänkt, skedde underliga saker.
Långt härifrån, i en annan dimension, på en annan planet, togs ett unikt beslut.
Man beslöt att, för första gången någonsin i den kända historien, skicka ett sändebud till giftbollen. Planeten, som oförskämt nog, smutsade ner hela universum.
Efter en mycket lång och besvärlig process valde man ut en sympatisk hona med ett moderligt sätt som man antog skulle behaga innevånarna på giftbollen, som man förövrigt visste väldigt lite om.
Man visste endast hur de såg ut och att de kallades ?Människor? på sitt eget språk.
Honan landsattes på giftbollen i nådens år 1942, och där skulle hon förbli tills hon knäckt gåtan och lärt sig förstå människan och ta reda på varför man förgiftade universum.
I många år kämpade hon med sin anpassningsprocess och det (i hennes öron) primitiva språket som talades på hennes nya hemplanet.
Hon såg ofta upp mot stjärnorna och längtade hem så att det gjorde ont i henne, men istället för att trycka på sin hypermoderna ?Moderskeppet! Hämta mig.. NU!? - knapp, så kämpade hon modigt vidare.
Hennes första äventyr på giftbollen lärde henne att människan kan vara oerhört grym och känslokall, men även visa stor kärlek och bilda allianser för livet, mycket likt hennes eget folk.
I nådens år 1960 gav hon slutligen upp på att lära sig det underliga språk som talades på giftbollen och åteföll till sitt eget modersmål.
Hon fann då att det blev lättare att komma människan närmare, ty hennes språk verkade avväpna dem från deras misstankar mot henne.
Hon fann även att människan gärna tydde sig till henne eftersom hon gärna gjorde nytta och höll rent ikring dem.
Människans barn älskade henne för sitt moderliga sätt och tog henne till sig, vilket fick även de vuxna människornas hjärtan att vekna.
Efter att hennes hemplanet fått rapport om detta ansågs det säkert att skicka ytterligare ett sändebud, och efter samma långa komplicerade process valde man en modig och stark hane med ett varmt hjärta. Han landsattes på giftbollen i nådens år 1967.
Efter ett par års kämpande sida vid sida så föll det sig så att de båda sändebuden bildade allians, med hemplanetens goda tycke.
Efter ytterligare ett år nedkom sändehonan med två barn, de raraste och snällaste flickor som någonsin skådats. Dessa fick namnen Orion och Nova, två mycket vanliga och traditionella namn på sändebudens hemplanet. Det sades att namnvalen speglade sändebudens hemlängtan.
I Nådens år 1983 ansågs det på hemplaneten som ett hopplöst fall att någonsin förstå människan, men man såg en stor seger i att ha vunnit mycket kunskap om människans sätt att leva och verka, ty nu hade man kunskapen att reglera giftbollens skadeverkningar på universum.
På hemplaneten hade budskapet spridits att giftbollen var en plats där man kunde leva ett fritt liv nära människan och att mat fanns i överflöd, så i nådens år 1984 landsattes en större mängd frivilliga sändebud på giftbollen. De två ursprunliga sändebuden valde att återvända hem, medans Orion och Nova stannade på giftbollen för att leda de nya frivilliga.
På en plats långt bort bland stjärnorna blickar nu Doria och Therev ner på sina barn och alla deras ättlingar och deras framfart på giftbollen.
De har nästan lyckats tämja människan, även om ett fåtal fortfarande hyser misstankar.
Sändebuden och deras ättlingar arbetar kontinuerligt för att minska giftbollens skada på universum och göra det till en vänligare och bättre plats att bo på, så att alla så småningom ska kunna ta sin tillflykt dit för att leva ett rikt liv.
I nådens år 2000 skrivs uppdraget ner som lyckat, katterna finns nu i stort antal på giftbollen och människan tycks bättra sig allt medans tiden går.
Orion och Nova utövar subtila påtryckningar via hjärnvågor för att få människan att förstå vad som pågår, utan att röjja sändebudens täckmantel.
Planer finns att i nådens år 2042, för att fira Dorias bedrifter på giftbollen, låta alla katter lämna hemplaneten, och permanent flytta till giftbollen, sedemera omdöpt till Jorden efter människans språk.
(Lånat av "Kattskrälle")
Långt härifrån, i en annan dimension, på en annan planet, togs ett unikt beslut.
Man beslöt att, för första gången någonsin i den kända historien, skicka ett sändebud till giftbollen. Planeten, som oförskämt nog, smutsade ner hela universum.
Efter en mycket lång och besvärlig process valde man ut en sympatisk hona med ett moderligt sätt som man antog skulle behaga innevånarna på giftbollen, som man förövrigt visste väldigt lite om.
Man visste endast hur de såg ut och att de kallades ?Människor? på sitt eget språk.
Honan landsattes på giftbollen i nådens år 1942, och där skulle hon förbli tills hon knäckt gåtan och lärt sig förstå människan och ta reda på varför man förgiftade universum.
I många år kämpade hon med sin anpassningsprocess och det (i hennes öron) primitiva språket som talades på hennes nya hemplanet.
Hon såg ofta upp mot stjärnorna och längtade hem så att det gjorde ont i henne, men istället för att trycka på sin hypermoderna ?Moderskeppet! Hämta mig.. NU!? - knapp, så kämpade hon modigt vidare.
Hennes första äventyr på giftbollen lärde henne att människan kan vara oerhört grym och känslokall, men även visa stor kärlek och bilda allianser för livet, mycket likt hennes eget folk.
I nådens år 1960 gav hon slutligen upp på att lära sig det underliga språk som talades på giftbollen och åteföll till sitt eget modersmål.
Hon fann då att det blev lättare att komma människan närmare, ty hennes språk verkade avväpna dem från deras misstankar mot henne.
Hon fann även att människan gärna tydde sig till henne eftersom hon gärna gjorde nytta och höll rent ikring dem.
Människans barn älskade henne för sitt moderliga sätt och tog henne till sig, vilket fick även de vuxna människornas hjärtan att vekna.
Efter att hennes hemplanet fått rapport om detta ansågs det säkert att skicka ytterligare ett sändebud, och efter samma långa komplicerade process valde man en modig och stark hane med ett varmt hjärta. Han landsattes på giftbollen i nådens år 1967.
Efter ett par års kämpande sida vid sida så föll det sig så att de båda sändebuden bildade allians, med hemplanetens goda tycke.
Efter ytterligare ett år nedkom sändehonan med två barn, de raraste och snällaste flickor som någonsin skådats. Dessa fick namnen Orion och Nova, två mycket vanliga och traditionella namn på sändebudens hemplanet. Det sades att namnvalen speglade sändebudens hemlängtan.
I Nådens år 1983 ansågs det på hemplaneten som ett hopplöst fall att någonsin förstå människan, men man såg en stor seger i att ha vunnit mycket kunskap om människans sätt att leva och verka, ty nu hade man kunskapen att reglera giftbollens skadeverkningar på universum.
På hemplaneten hade budskapet spridits att giftbollen var en plats där man kunde leva ett fritt liv nära människan och att mat fanns i överflöd, så i nådens år 1984 landsattes en större mängd frivilliga sändebud på giftbollen. De två ursprunliga sändebuden valde att återvända hem, medans Orion och Nova stannade på giftbollen för att leda de nya frivilliga.
På en plats långt bort bland stjärnorna blickar nu Doria och Therev ner på sina barn och alla deras ättlingar och deras framfart på giftbollen.
De har nästan lyckats tämja människan, även om ett fåtal fortfarande hyser misstankar.
Sändebuden och deras ättlingar arbetar kontinuerligt för att minska giftbollens skada på universum och göra det till en vänligare och bättre plats att bo på, så att alla så småningom ska kunna ta sin tillflykt dit för att leva ett rikt liv.
I nådens år 2000 skrivs uppdraget ner som lyckat, katterna finns nu i stort antal på giftbollen och människan tycks bättra sig allt medans tiden går.
Orion och Nova utövar subtila påtryckningar via hjärnvågor för att få människan att förstå vad som pågår, utan att röjja sändebudens täckmantel.
Planer finns att i nådens år 2042, för att fira Dorias bedrifter på giftbollen, låta alla katter lämna hemplaneten, och permanent flytta till giftbollen, sedemera omdöpt till Jorden efter människans språk.
(Lånat av "Kattskrälle")
OOOOOOOooorrrmmmmmmmmmmmmmmmm!!!!!
Fy Fan ! (ursäkta språket) En stoooor orm försökte äta upp Bubba !!!!!!
Den jätte stora ormen på en meter försökte äta upp våran hundvalp , fast mamman försvarade sin valp .
Hon var mkt duktig !
Jag har aldrig sett en sån stor och aggresiv orm i sverige förut .
Nu ska vi ut o rensa sly runt ladorna för säkerhets skull!
Den jätte stora ormen på en meter försökte äta upp våran hundvalp , fast mamman försvarade sin valp .
Hon var mkt duktig !
Jag har aldrig sett en sån stor och aggresiv orm i sverige förut .
Nu ska vi ut o rensa sly runt ladorna för säkerhets skull!
Uppdaterar lite bara ...
Nu har det iaf fallit lite regn och det är vi alla tacksamma för.
Det ser redan grönare ut i hagen .
Inte för att åra tjockisar behöver bli nåt fetare än vad dom redan är :s
Välmående skulle dom nog själva kalla sej , eller hmm kanske grov benstomme *s*
Den nya ponnyn börjar komma sej lite till rätta nu men det går sakta så klart .
Vi var ute i skogen med ponnyn i dag o det gick bra .
Den har fått ett mkt fint handgjort träns jag satte mej o tillverkade till grabben.
Rött läder blev jätte snyggt .
I morgon ska hingstarna få mera bete då dom redan! har käkat rent i den hagen .
Dom är så himmla goa dom små killarna.
Vi byter ut våra bomsadlar mot bomlösa nu så vill du köpa en bomsadel ( vi har både western o vanliga)så hojta till o har du en bomlös att sälja så är jag intresserad.
Storm??
Jahap nu har det börjat att blåsa igen !!
Fattar inte att det ska vara så himmla blåsigt just här .
En del hästar blir så väldigt nippriga när det blåser och inte kan vi rida inne i skogen längre heller pga att våran lokala älghona har fått tvillingar!!!
Lillgrabbens nya ponny har börjat boa in sej så sakterliga o allt går bara fint med den .
Vi tog ut och ryktade nyss och passade på o tvångsgosa lite med *S*
Nu ska sonen åka på hööks o köpa sin ponny nya vackra saker så klart .
Jag tycker oxå det e kul att ha liten ponny på gården igen :)
Kameran har så klart lagt av igen ,så det lär inte bli några nya bilder på ett tag tyvärr ..men en bild tagen för några dagar sen kan jag lägga in dock då gammel gubben fyllde år och fick morots+knäcke tårta .
Den blev han väldigt nöjd med kan jag lova.
Skolan är ÄNTLIGEN slut o nu ska mamma få sovmornar *heheh*
Fattar inte att det ska vara så himmla blåsigt just här .
En del hästar blir så väldigt nippriga när det blåser och inte kan vi rida inne i skogen längre heller pga att våran lokala älghona har fått tvillingar!!!
Lillgrabbens nya ponny har börjat boa in sej så sakterliga o allt går bara fint med den .
Vi tog ut och ryktade nyss och passade på o tvångsgosa lite med *S*
Nu ska sonen åka på hööks o köpa sin ponny nya vackra saker så klart .
Jag tycker oxå det e kul att ha liten ponny på gården igen :)
Kameran har så klart lagt av igen ,så det lär inte bli några nya bilder på ett tag tyvärr ..men en bild tagen för några dagar sen kan jag lägga in dock då gammel gubben fyllde år och fick morots+knäcke tårta .
Den blev han väldigt nöjd med kan jag lova.
Skolan är ÄNTLIGEN slut o nu ska mamma få sovmornar *heheh*
Pojkarna!
Här har det firats födelsedag i dag grabben fyllde 8år med massa tårta o paket.
Och även pojkarna (hingstarna) har fått massa uppmärksamhet.
Snällare hästar får man leta efter.
Dom är jättefina nu även om dom fortfarande är tunna.
Och även pojkarna (hingstarna) har fått massa uppmärksamhet.
Snällare hästar får man leta efter.
Dom är jättefina nu även om dom fortfarande är tunna.
Bronsar :s
Nu har sommaren kommit på riktigt!
Det vet man minsann när hästbronsarna är stora som helikoptrar.
*Wrrrrrroooooom*
Hustomten lyckades dom träffa i armen minsann så nu ser hon ut som Karl-Alfred *asg*
Nee nu ska vi leka snällt den armen gör säkert jätte ont *lägger is på bettet* men kul ser den ut ändå *s*
Hingstarna ska få en ny kompis att leka med en ponny som heter Milton.
Han lär tydligen vara tuffare än dom , men å andra sidan så är dom ju rädda för katten :s
Om allt går enl planerna kommer han på måndag kväll.
Hovis var här i dag (igen) och nu har Flurrp jättefina hovar o han var jätte duktig faktiskt .
Dom små pojkarna gör väldigt stora framsteg varje dag faktiskt.
Det vet man minsann när hästbronsarna är stora som helikoptrar.
*Wrrrrrroooooom*
Hustomten lyckades dom träffa i armen minsann så nu ser hon ut som Karl-Alfred *asg*
Nee nu ska vi leka snällt den armen gör säkert jätte ont *lägger is på bettet* men kul ser den ut ändå *s*
Hingstarna ska få en ny kompis att leka med en ponny som heter Milton.
Han lär tydligen vara tuffare än dom , men å andra sidan så är dom ju rädda för katten :s
Om allt går enl planerna kommer han på måndag kväll.
Hovis var här i dag (igen) och nu har Flurrp jättefina hovar o han var jätte duktig faktiskt .
Dom små pojkarna gör väldigt stora framsteg varje dag faktiskt.