Att älska är oftast inte smärtfritt alls.
Att ge kärlek är en farlig sak att ge sej in i , det kan leda till många olika vägar o vinklar i livet .
Även död.

Så många liv jag älskat i mitt liv o så många sorger jag fått pga av det .
Ibland undrar man om det är värt all den otroligt fruktansvärda smärtan .
Även om man blir älskad tillbaka ...

Men jag kan ändå inte tänka mej ett liv utan kärlek .
Det skulle vara en meningslöst existens!

Som männika älskar man mkt olika o på olika sätt .
Djuren har en annan kärlek .
En mera stilla acceptans o vilkors lös kärlek utan förväntningar o krav o planer som vi har .
Dom älskar i nuet o nuet ändras hela tiden .
Tänk om man kunde leva så , utan förväntningar och bara vara uppfylld av kärlek hela tiden .
Att vara lycklig i nuet !

Jag ser äkta kärlek i mina barns ögon när dom ser på mej .
Jag känner deras aura som ger mej deras kärlek .
jag ser en annan kärlek när min lilla kattunge kommer o ser mej .
Han älskar mej så han måste bara smaka på min hud och inandas min doft .
Han vill känna min kärlek hud mot hud och uppleva den med alla sinnen .
Min fölunge har samma reaktioner , han lyser upp i ögonen när han ser mej komma o måste bara slicka på mina händer o andas in mej i sinna sinnen .
Han måste även testa min kärlek o se om jag står fast vid den varje dag o varje minut .

Vi människor är väldigt dåliga att ta vara på tillfällen som går förbi.
Att sträcka ut en hand för att hålla någon annas hand o bara säja stilla "du är mej mkt kär " eller Jag älskar dej mer än livet själv .
Detta skulle nog följa den personen livet ut , en sån sak glömmer man aldrig o bär med sej i sin själ som en lyckoamulett att ta fram en regnig dag .
Att linda en lock av någons hår o lukta på den så man får ett sinnligt minne av den personen ger ett starkt minne o band som man inte tappar bort så lätt .
Lukten av mina bebisar kan jag blunda o känna i mina näsborrar ännu .
Jag minns att kärleken var så stark när dom var nyfödda att man nästan ville göra som katten o bita dom så man kunde känna kärleken med alla sinnen .
Jag är en person som står i fokus med naturen o vill ge mer än jag tyvärr kan med ett dåligt skal .
Men kärlek och ömhet gör inte ont att ge .
Jag ska bli modigare att våga vara mej själv o visa dom jag älskar att just dom är väldigt speciella .
En dag är dom borta o då kommer skuldkänslorna .
Varför var jag inte där mera , varför tog jag inte hand om henne bättre , varför varför varför ...
Detta tror jag är människans förbannelse , inte att bli utkastade ur Eden .
Våra skuldkänslor och oförmåga att se till nuet o ta in livet i denna sekund.
Om jag går ut nu i den stilla natt så känner jag själarna av dom jag förlorat tala till mej , trösta mej och bara finnas runt mej .
En dag är jag den själen .
Då kanske just du går ut o tittar på stjärnorna o känner mej lägga armarna om dej i min själsliga närvaro .
Mkt finns mellan himmel o jord .